VARNING FÖR KROPP
Jag tänker ofta på det här med kroppen. Framförallt idealen. Jag tänker på hur feta tjejer i filmer får den komiska och klumpiga karaktären men aldrig den romantiska. Hur den lilla smala tjejen i tonårs rom-comen är den som är eftertraktad och åtråd. Hur reklamer och tv-shower använder kvinnors kroppar för att sälja bättre.
Man ska vara smal men inte för smal, stora bröst men inte för stora, helst runda och symmetriska också. Breda höfter och smal midja, mellanrum mellan benen men gärna lite småkraftiga lår. Rumpan ska vara stor och benen ska vara smala och långa. Men glöm inte att även fast man ska ha smala ben så ska låren ändå vara lite kraftigare. Solbränd och hårlös len kropp. Men gärna långt och fylligt hår på huvudet. Håret ska vara glansigt (men inte fettigt!) Man ska ha fint smink, men inte så det syns. Det ska se naturligt onaturligt ut skulle man kunna säga.
Slutsatsen är helt enkelt att har man detta som mål så är det i princip helt omöjligt att nå. Och onödigt egentligen, för varför kan inte kroppen bara få vara som den är? Som den är byggd och så länge den mår bra är väl det det viktigaste?
Hur lätt är det egenltigen att växa upp som ung tjej när det här är det enda de ser? Det är klart man blir påverkad, och inte bara unga såklart, äldre också. För även de äldre som visas på film och i reklamer är byggda efter ideal. Smala med långa smala ben. Minimalt med rynkor och jämt grått eller vitt fint hår. Tänk vilket inflytande media har på oss. Det är egentligen inte så konstigt att så många gör operationer och ingrepp idag. För enligt normen är det inte okej att ha extra fett (bara om det är på rätt ställen t.ex. rumpan,höfter och bröst), celluliter, bristningar, rodnar eller finnar.
Jag tror människan alltid vill sträva efter acceptans, men jag tror att många känner att de inte blir accepterade för hur de ser ut pga hur media framställer kvinnokroppen. För media framställer endast en kroppstyp fast det finns tusentals. Jag tycker de är så fel, och tragiskt, men jag kan inte heller neka att jag själv inte faller för idealet. Det känns nästan helt omöjligt idag att inte falla för det. Men jag försöker varje dag tänka att min kropp faktiskt är fin som den är. Den funkar ju dessutom utan problem. Jag har ett jobb som jag trivs med och bor ihop med världens bästa man. Jag har ju ett bra liv så varför skulle mitt utseende få påverka och trycka ner mig? Min kropp har ju givit mig så mycket. Den har framförallt givit mig liv. Den hjälper mig att andas, får blodet att flöda, hjälper mina sår att läka och någon gång i framtiden kommer den förhoppningsvis att kunna ge mig ett eller till och med flera barn. Tänk så fantastisk kroppen är egentligen men så spenderar vi tid på att klanka ner på den.
Jag har varit både större och mindre under olika perioder i mitt liv. Det skiftar snabbt det där och kan skifta bara under en dag, för under dagen så äter man ju faktiskt vilket reglerar storlek, svullnad och form. Men oavsett hur jag har sett ut har jag ju ändå alltid varit samma människa. Varför ska då min kropp sätta värde på vem jag är? En kropp är bara en kropp, inget annat.
