Saknaden av att stå på scen

Av en slump igår så kollade jag igenom gamla bilder jag har ritat och jag hittade en bok från gymnasiet. I den har jag både ritat och skrivit anteckningar, skolarbeten och noter. När jag hittade det så blev jag sååå sugen på att börja spela igen. Jag saknar att spela musik och gör det aldrig längre. Men jag har nog tappat gnistan lite, det är inte lika kul att spela själv som att spela med andra. 
 
Men jag saknar verkligen att repa ihop med andra och att stå på scen. 


 
Mitt liv handlade verkligen endast om musik förr. 
Många av de här bilderna är ju ganska pinsamma dock 🙈 hahah men jag bjuder på det, tycker ändå jag var ganska gullig. 
 
Tänk att det vände så fort efter gymnasiet. Jag spelade jämt och ständigt men tillslut fick jag varken tid eller lust att fortsätta. Mitt självförtroende påverkade nog att jag slutade väldigt mycket. Jag klarade inte av att få kritik och blev osäker på mig själv. Det enda jag kände mig ganska säker på var basen. Jag ÄLSKADE att spela bas och jag visste att jag var ganska okej på det och var taktsäker. Men hur kul är det att spela bas själv? Man vill ju gärna spela med andra, skapa ett samspel. Vår klass var verkligen inte alltid överens och det fanns många viljor, men tyckte ändå vid varje konsert att det var sååå roligt. 
 
Jag funderar på om jag ska ta upp det där med musiken igen, men nu när det är så länge sedan jag spelade så är jag rädd för att jag ska bli besviken på mig själv för att jag har glömt en hel det, för det har jag. Men man kommer väl in i det igen efter ett tag antar jag. Vi får väl se hur det blir. Sen kommer nästa problem:jag vill ju inte spela själv, det är ju urtråkigt hahha vill ingen spela med miiiig? Snääälllaaa, jag bidrar med någorlunda taktkänsla och halvkass humor. Vad mer kan man leta efter? 
 
Idag är jag ledig, men det är också den enda dagen som jag är ledig innan jag går på helgens pass. Så idag tänkte jag försöka vila ut mig och ta det så lugnt som möjligt. 
 

Låt det komma som ska komma, låt det bli som allt ska bli

Jag lyssnar faktiskt inte på så mycket musik. 
Jag ÄLSKAR musik. Men jag är nog mer en sådan som gillar att utföra det själv mer än att lyssna på det.
Men det senaste har jag lyssnat på ett specifikt album kontant hela tiden. 
Vet inte varför jag gillar det så otroligt mycket. Kan det bero på att det är Jonas Gardell som har skrivit texterna? Eller beror det på hur ärligt allting känns? 
Jag vet inte. 
  
 
Det här är i alla fall min favoritlåt av albumet.
Just för att det känns så ärligt, och dessutom så skriver Jonas Gardell så otroligt bra. Och det gillar jag med hela albumet. Allt känns ganska simpelt men så fruktansvärt ärligt, inget känns undanskymt eller fel.
Allt är okej på något vis, och det gillar jag. 

Video från avslutningskonsert 2015

Förra veckan var det ju allra sista gången vi hade konsert, och jag lovade att lägga upp film. Så här kommer en film från hela konserten och ett klipp från en av låtarna, Téir Abhaile Riú som troligtvis var en av låtarna som stack ut mest med genren men som vi fick mest positiva kommentarer på.