Linnea Johnson

Alkohol.

Vilket saftigt ämne va? Fest, fest, fest, fylla, fylla, fylla!! 

Njae, det är inte riktigt mina första tankar när jag hör ordet alkohol. 

Jag vill först börja med att säga att jag absolut inte har något emot folk som dricker alkohol, herregud nej, jag dricker också alkohol ibland. 

 

Jag har nog haft turen att inte hamna i ett kompisgäng i början av tonåren som drack mycket. Jag kände aldrig någon press eller något grupptryck över att behöva dricka alkohol. 

Jag var nog ganska sen med att börja dricka alkohol, om jag jämför med andra i min ålder från samma område. Men jag kände verkligen aldrig någon press att behöva dricka, och det var så himla skönt. När jag väl började dricka tyckte jag till en börja att det var gott och tänkte inte så himla mycket på det här med att dricka. Det kom senare. 

 

Jag drack på fester ibland och när jag gick ut med kompisar och så där, men drack inte ofta. Däremot var jag ganska stolt över att jag klarade av att dricka ganska mycket alkohol utan att bli särskillt påverkad. Vilket jag nu tänker att herregud vilken löjlig grej att vara stolt över. Jag och några kompisar brukade tävla om vem som kunde shota mest och jag vann alltid  och blev så mallig över det. Vad är det ens att bli mallig över? 

 

Jag tänkte inte så mycket på det där kring alkohol och drack egentligen inte särskillt mycket, på min student t.ex så drack jag bara på champagne på champagnefrukosten. Annars drack jag inte något mer på hela dagen. Jag somnade visserligen ifrån festen jag skulle till på kvällen så det är väl säkert därför haha 

Men hörde i efterhand att det inte alls var kul så I regret nothing, skönt att slippa slösa pengar på krogen om det ändå inte var en rolig kväll. 

 

Ju mer tiden gick så kände jag bara att det inte alls var lika kul och härligt att dricka alkohol som alla andra tyckte. Det känns som att bilden av alkohol är att det är så härligt för man blir så avslappnad och lugn i kroppen. 

För mig var det verkligen tvärtom. Ju äldre jag blev ju mer ångest fick jag så fort jag drack alkohol. 

Det låter som att jag drack mycket men det gjorde jag inte, jag drack sällan och inte alls särskillt mycket. Alla andra fick ångest dagen efter, men jag blev aldrig bakis och mådde helt perfekt dagen efter. Däremot fick jag sådan ångest när jag väl drack. Jag tror det har med min panikångest och generella ångest att göra. När jag drack alkohol så kände jag liknande känslor som när jag fick ångest. 

 

När alkoholen kickade igång och jag började bli lite påverkad så fick jag nästan panik. Jag hatar känslan av att känna att jag inte kan kontrollera min kropp och saker runtomking. Det handlade inte om att jag söp mig vårdslöst full, nejnej, bara jag började bli lullig så kände jag ångest. Och en rädsla tror jag, att tänk om jag blir jättefull och inte kan kontrollera någonting, tappar bort telefonen eller någon utrnyttjar mig. 

 

Det var liksom rädslan av att inte ha kontroll som gjorde att jag tillslut slutade dricka alkohol. Jag HATADE känslan av att ens bara bli lullig. Det är inte alls så behagligt som alla får det att verka.

Jag tog en cider då och då, men ju mer tiden gick ju äckligare tyckte jag att smaken av alkohol blev. Tillslut tyckte jag t.om att det var äckligt att dricka cider. Ju mindre alkohol jag drack ju mer tydlig blev smaken när jag väl förtärde. Vilket inte är så konstigt, man vänjer ju sig vid smaken om man äter eller dricker något regelbundet. 

 

Så jag valde helt enkelt att inte dricka mer alkohol. Jag gör det då och då, jag har börjat tycka om vissa vita viner och vissa cidersmaker. Men jag tror verkligen inte det här med alkohol är riktigt min grej. 

Sen finns det såklart massa fler faktorer som jag inte tycker om med alkohol, hur de ändrar folks beteende eller hur det påverkar kroppen. 

Men mer om det en annan gång, det har blivit ett tillräckligt långt inlägg. Jag hade nog kunnat skriva hur mycket som helst om alkohol men det får räcka för idag. 

 

Jag är i alla fall så himla glad över att inte känna något tvång att dricka och det är fel att så många (speciellt ungdomar) blir pushade och känner sig tvungna att göra det.