Det stora gråtinlägget

Fick denna frågan idag. Ville bara diskutera den lite.
Anar att denna fråga kom från någon som gick förbi mig idag när jag var lite stressad och satt och fällde några tårar vid skåpen. 
 
Jag är en människa som gråter, för allting. Ibland tror jag till och med att jag gråter ungefär lika mycket som jag skrattar eller ler. Jag gråter hela tiden, för allting. När jag är glad, när jag är ledsen, när jag har ont, när jag är stressad, jag klarar verkligen inte av att stressa för då kör min panikångest igång och då börjar jag gråta. Jag gråter när jag är arg, när jag är lycklig, när Pontus säger att han älskar mig. Jag gråter när någon är arg på mig, när jag är glad, när jag känner mig pressad, när jag skrattar, när jag kollar på film eller när jag lyssnar på musik. När jag känner mig uppskattad eller när jag känner mig utstött, när någon annan gråter, när jag är trött och till och med en liten skvätt ibland när jag är hungrig.
 
Jag gråter ofta och ibland tycker jag lite synd om Pontus för att han alltid måste stå ut med mig när jag gråter (fast jag vet att jag inte behöver känna så) och då gråter jag en skvätt extra för att jag får dåligt samvete.
Jag skäms inte över att gråta, det är mitt sätt att visa känslor. Visst känns det lite dumt ibland när det är vid dumma tillfällen, men annars så skäms jag inte över att visa känslor. Och om jag skulle göra det, skulle jag skämmas när jag var glad och skrattade också? Eftersom det är att visa känslor. 
 
Vad jag egentligen försöker komma fram till är att det inte är något fel på att gråta. Alla måste vi gråta någon gång i livet. Vissa gör det inte ofta och vissa (som jag) gör det mycket oftare. 
Många i dagens samhälle är rädda för att gråta, man måste se macho ut och le och skratta hela tiden. Många tycker det är en synd att gråta, att det är inte socialt acceptabelt, pinsamt och man är svag om man gråter.
Och jag tycker det är fel. Jag tycker det ska vara lika socialt acceptabelt att gråta som att le. Sen är det ju upp till en själv om man vill göra det eller ej, vissa vill inte gråta inför folk och då behöver man inte det. Men jag tex tycker inte det är pinsamt att folk ser mig gråta, det är ju sådan jag är som person, det är så jag uttrycker mina känslor och jag har inget emot att visa vad jag har för känslor. Men när jag gör det tycker folk jag är konstig. Är det egentligen så konstigt att jag har känslor? Att jag visar mina känslor? Alla har ju känslor.
 
Många är rädda för att gråta, för att folk ska tycka att man är konstig om man gråter. 
Mitt ord till dig: Var inte rädd för att gråta. Var inte rädd för vad folk ska tycka. Du behöver inte gå och ställa dig mitt i stan och gråta om du inte vill, men ibland tror jag det kan vara bra att gråta en skvätt, i sin ensamhet om man så känner att det är bäst. Så man kan få ur sig den där känslan som sitter inne i kroppen någonstans. Jag tror att det kan vara viktigt, så inte den där bubblan i kroppen du vill gråta över blir större och större för då blir det bara jobbigare och jobbigare. Ibland kan det t.om leda till att man försöker få ut sina känslor på andra sätt såsom att behandla sin kropp illa både medvetet och omedvetet.
 
Alltså ni ska ju inte känna någon press över att ni måste gråta mer nu och gråta hela tiden bara för att gråta hahah
Ni behöver inte heller låta folk sitta och stirra på er när ni gråter. Om ni nu inte vill det förstås. 
Men jag blir faktiskt lite ledsen när det finns folk som så gärna vill gråta men ej vågar. Inte vågar visa det för andra eller kanske inte ens vågar visa för sig själv att man vill gråta. Det är fullt naturligt att gråta, det är inget man behöver vara rädd för. Det kanske t.om känns lite bättre efter man har gråtit en skvätt. 
 
Alla är vi människor, alla har vi känslor. Ibland kan det vara bra att få ut känslorna, och ibland innebär det genom tårar. Lyckotårar eller sorgetårar spelar inte så stor roll, men ibland så kanske man verkligen känner för att gråta. Och då tycker jag man ska få göra det. Tycker inte att folk ska kolla konstigt på personen i fråga eller tycka annorlunda om den. Det finns ingen anledning, eftersom alla gråter någon gång i livet. Ibland behöver man inte ens en anledning, man kanske bara känner för att gråta en skvätt. 
 
Okej nu har jag pratat jättemycket om tårar och gråt. 
Vad jag egentligen har försökt säga men har skrivit en lång och flummig version om istället för en kort är: 
Låt dig själv gråta. Det är helt okej. Det är inget fel med att gråta. Det är helt naturligt. 
 
Tack för mig pusshej 
Publicerat i Vardag
#1 / / Mamsen:

Fy fanken vad DU är bra!!! Tycker du ska lägga ut detta inlägg på fb!!! Du har ärvt den kloka genen från farmor tror jag:-) Var stolt!! Gråtgenen är nog från mig. Jag gråter nästan varje dag, av alla möjliga anledningar. Vi fortsätter vara sådana tycker jag. Love you❤️❤️❤️